Rött vin

Nu visas arkiv för kategorin Rött vin.

Etorki

Häromveckan intogs en ost som jag inte kan minnas att jag ätit förut. En ost som väl fyllde sin plats som fredagsost, Etorki.

Etorki är en ost ifrån Mauléon i franska baskien. Den är gjord på pastöriserad fårmjölk som pressats och lagrats. Det är en mjuk hårdost som smälter i munnen. Doften är fyllig men inte påträngande och smaken är inte helt olik en fransk bondost väldigt fyllig men ändå snäll i smaken. Den skriker ingalunda får om det är någon som är rädd för det.

Till Etorkin så drack vi en Langhe Nebbiolo Pio Cesare som med sin fruktighet och sin fyllighet passade riktigt bra till osten.

Taggar: , , , , ,

Stekt ankbröst med chokladsås-1

Stekt ankbröst är verkligen en favorit hos oss. När vi förra helgen hade besök av svåger med familj så bjöd vi på stekt anbröst med potatismos och en chokladig rödvinsås. Det blev riktigt riktigt bra.

Snitta försiktigt rutmönster på ankbröstens fettsida. Stek dem med fettsidan nedåt  i het panna någon minut. Ställ sedan in dem i ugnen på 150°C (med fettet uppåt) och stek tills önskad temperatur (tror vi brukar ta ut dem vid 65°C). Efterstek  gärna fettsidan  nedåt i het panna för att knapra till fettet lite.

Chokladig rödvinssås:

  • 2 små lökar
  • 4 vitlöksklyftor
  • 1 liten bit rotselleri
  • 2 msk muskovado
  • 4 dl rött vin
  • 1 dl portvin
  • 3 dl potatisvatten
  • Sky ifrån stekningen
  • ½dl hackad mörk choklad
  1. Hacka lök och vitlök och fräs på.
  2. Dela rotsellerin i mindre bitar låt dem dela grytan med löken och vitlöken.
  3. Håll på vin och portvin och muskovado.
  4. Låt kokaihop en bra stund
  5. Späd med potatisvatten
  6. Sila såsen
  7. Tillsätt sky ifrån stekningen av ankbrösten och smaka av med den hackade chokladen.

Såsen blir väldigt chokladig men passar fantastiskt bra till ankan.

Till ankan drack vi en flaska Irony 2007, en Pinot Noir ifrån Russian river valley i Kalifornien, som var en riktigt bra matchning. Ett riktigt gott vin förövrigt  som kommer att inhandlas och drickas fler gånger.

Irony

Taggar: , , , , ,

A.Rafanelli Zinfandel

Hösten och vintern är rödvinets tid. För visst längtar man lite mer efter rödvin en kulen höstkväll än mitt i sommaren?

Nåja nu drack vi rödvin i somras ockås och en av höjdpunkterna får väl sägas vara denna zinfandel ifrån A.Rafanelli winery i Dry Creek valley.

Min svåger hade fått tag i två flaskor av A.Rafanelli Zinfandel Dry Creek ifrån 2007 som han så snällt släpade med sig ifrån över atlanten i somras.

Vinet kan väl närmast beskrivas som en kraftig Zinfandel med kryddighet och mycket smak av körsbär och viol. Helt klart en riktig höjdar zinfandel.

Till vinet bjöd min pappa på en enastående lammfilé ( för övrigt den möraste filén vi smakat) med gräddsås, sparrispotatis och broccoli. En synnerligen bra kombination.

Taggar: , , , , ,

Pont l'évêque

Pont l’Évêque är min absoluta favoritost. Visst finns det ostar som smakmässigt kan mäta sig med Pont l’évêque  men det är något mer med Pont l’évêque. Vi har en lång historia ihop, osten följde oftast med i kylväskan hem ifrån bilresorna till Frankrike när vi var små och redan då var det en favorit.

Pont l’Évêque är en relativt smakrik kittost  av komjölk ifrån normandie i frankrike. Osten har sägs ha anor ifrån medeltiden, fast då hette den Angelot.

Screw kappa napaOsten luktar härligt stall (gör inte alla riktigt goda ostar det?) och är mjuk men ändå fast om ni förstår vad jag menar.  Det är alltid svårt att beskriva smaken på en ostmen förmig är detta en ost med mycket kittostsmak (kanske för att detta är sinnebilden för kittost för mig) med viss syra och aningen fruktighet. Skalet är ganska tjockt men inte hårt och har en aning beska som jag tycker balanserar osten perfekt.

Vi åt osten som den var med ett glas med Merlot, närmare bestämt en Screw Kappa Napa  (98011 )  som passade alldeles förträffligt (klart över förväntan) till. Screw kappa napa imponerade annars inte speciellt på oss men till osten var det som sagt riktigt bra.

Pont l'évêque

Taggar: , , , ,

Monte Veronese Vecchio, Pasubio Tisato, Pecorino di Fossa

Fredag och dags för veckans höjdpunkt fredagsosten =). Ikväll ska vi njuta av den lokala osten Evert men det här inlägget handlar om några ostar vi åt i augusti.

Vi köpte tre italienska hårda ostar i ostbutiken i Mölndal i slutet av semestern (vilket är ett tag sedan vid det här laget):

  1. Monte Veronese Vecchio (en favorit i repris)
  2. Pasubio (möjligen Tisato)
  3. Pecorino di Fossa

Alla tre ostarna avnjöts först försig och sedan i samlad trupp tillsammans med en Tommasi Amarone.

Pasubio och Monte Veronese Vecchio

Pasubio som även såldes under namnet Tisato är en parmesanliknande ost som kommer ifrån Trentino i italien. Lite mjukare och sprödare än parmesan och möjligen lite sötare. Smaken hade lite av den knäckighet som jag finner så tilltalande hos Monte Veronese Vecchio och därför kändes det extra spännande att prova dem tillsammans.

Monte Veronesen känns dock aningen mer komplex i smaken och har lite mer toner av rostat kaffe.

Pasubio Tisato

Tommasi Amarone

Amarone Tommasi

När man har med italienska hårdostar att göra så känns det naturligt att dricka Amarone till.

Efter att ha blivit besvikna på Masi Amarone som vi tidigare tyckt varit så god så bestämde vi oss för att köpa en halvflaska Tommasi Amarone.

 Detta vin är nästan svart i färgen och väldigt fylligt med smak av mörka bär (och viol om man frågar min man). Ett mycket gott vin som gjorde sig bra till Monte Veronese Vecchio och Pasubio. Pecorino di Fossa var tyvärr aningen för smakrik för vinet.

Till Pasubio provade vi även att dricka en Nils Oscar God Lager som faktiskt passade alldeles utmärkt till. Kanske skulle öl ha varit en bättre dryck även till Pecorinon.

Taggar: , , , , , ,

Brie de Meaux 

Brie de Meaux är inte bara en av de mest klassiska franska ostarna det är även en av de mest kopierade. Osten görs på opastöriserad komjölk och tillverkas i byn Meaux utanför Paris.

Osten har en historia som är mer än 1000 år gammal men det var först vid Wienkongressen 1814-15 som Brie de Meaux blev världsberömd. Talleyrand (ledande politiker från Frankrike) hävdade att ingen ost i världen kunde mäta sig med Brie och Metternich (ledande politiker från Österrike) höll inte med och föreslog därför att varje land (över 30 länder deltog) skulle anskaffa sitt lands bästa ostar för en osttävling. Mer än 60 sorters ost var med i tävlingen. Segern gavs till Brie de Meaux, som utsågs till ostarnas konung.

Denna brie var den godaste jag kan minnas att jag har ätit. Den var perfekt mogen och smakade härligt nötigt, inte långt ifrån en god camembert skulle jag säga.

Till osten valde vi att dricka ett glas med Bourgogne Haute Cotes de Nuits ifrån 2007.  En kombination som visade sig vara aldeles förträfflig.

Ett tack speciellt till Emma som hade med sig denna goda ost, och två till, vid ett besök härom veckan.

Taggar: , , , ,

Bonterra ZinfandelSå har vi äntligen provat Bonterra Zinfandel som vi varit så nyfikna på. Vinet har provats vid två olika tillfällen och vid en middag häromveckan hade vi chansen att prova Bonterra Zinfandel mot Ravenswood vintners Blend. Bonterra Zinfandel framstod som något fylligare och med lägre syra men annars ganska lik. Båda har de bäriga och fruktiga toner som är så karakteristiska för zinfandelviner.

Vinet har provats till bl.a. grillad entrecôte och ost (Tomme de Chèvre och Morbier) vilket har funkat riktigt bra.

Så hur ligger det till i jakten på vår favoritzinfandel?
Jo just nu toppar Bonterra Zinfandel den listan men tätt följd av Ravenswood Vintners blend.

Några andra förslag på Zinfandelviner?

Taggar: , , ,

Ravenswood Vintners Blend Zinfandel, 2006Jakten på husets zinfandel fortsätter. Denna gång var det dags för Ravenswood Vintners Blend Zinfandel. Den första känslan av vinet på tungan var väldigt fruktig men sedan kom fylligheten och eftersmaken passade mina smaklökar perfekt. Vi provade vinet till lammfilé och gnocchi med pesto vilket passade väldigt bra. Ravenswood upplevde vi som fylligare och kraftigare än Fetzer. Av de två föredrar vi Ravenswood. Näst i kö för provning står Bonterras Zinfandel.

Taggar: , , , ,

Bonterra Cabernet SauvignonKanske är det så att mina smaklökar anpassat sig till Zinfandel.  Denna Cabernet Sauvignon är strävare och mer syrlig än de Zinfandel-viner vi druckit på senare tid (vilket kanske är typiskt cabernet sauvignon). Visst finns det fruktiga drag även här och anstränger man sig så kan man känna aningen viol precis som de nämner på etiketten. Ett vin som passar bättre till mat än för sig själv.  Det passade utmärkt till kycklingklubborna, hamburgaren och även till våra lammribs.

Dessutom är vinet kravmärkt vilket ju är hedervärt. Ser framemot att prova deras Zinfandel.

Taggar: ,

I jakten på det godaste Zinfandel-vinet så provade vi denna helgen Fetzer Barrel Select Zinfandel, 2006. Fetzer Barrels Zinfandel upplevde jag som ngt kraftigare och kryddigare  (för att vara Zinfandel) än andra jag provat.  Zinfandel erbjuder ofta bärtoner som jag uppskattar och så också Fetzer Barell. Jag kan helt klart tänka mig att köpa detta vin igen men jakten går vidare.

Vinet passade utmärkt till både pizzan med getost och till osten Morbier senare på kvällen. Det har också visat sig vara strålande till lammstek med rödvinssås och getostkräm.

Taggar: , , , ,

Vad vore alla hjärtans dag utan god mat och gott vin?

Årets Valentinmiddagblev två rätter enligt nedan:

  • Stekt ankbröst med rostade rotsaker (morötter, jordärtskocka, potatis) och en blodapelsinsås.

  • Till det drack vi Valentin Fleur, Merlot, 2000. Mycket gott (sitter och smuttar på det sista glaset nu)! Ett vin vi förövrigt serverade på vår bröllopsmiddag. Det doftar härligt jordigt och smakar underbart.

  • Som avlsutning en klassisk chokladmousse med portvin till.

Taggar: , , , , ,