Vin
Nu visas arkiv för kategorin Vin.
Häromveckan intogs en ost som jag inte kan minnas att jag ätit förut. En ost som väl fyllde sin plats som fredagsost, Etorki.
Etorki är en ost ifrån Mauléon i franska baskien. Den är gjord på pastöriserad fårmjölk som pressats och lagrats. Det är en mjuk hårdost som smälter i munnen. Doften är fyllig men inte påträngande och smaken är inte helt olik en fransk bondost väldigt fyllig men ändå snäll i smaken. Den skriker ingalunda får om det är någon som är rädd för det.
Till Etorkin så drack vi en Langhe Nebbiolo Pio Cesare som med sin fruktighet och sin fyllighet passade riktigt bra till osten.
Taggar: etorki, fårost, fransk ost, Fredagsost, langhe nebbiolo, pio cesare
Inte så mycket det perfekta rosévinet som den perfekta sommarkvällen. Solnedgång i Laholmsbukten, fågelkvitter, doften av fuktigt gräs, vågskvalp och glada skratt ifrån stranden.
Puycheric är ett torrt, fräscht och inte för sött rosévin som passar bra till mat såväl som småsmuttande vid solnedgången. Puycheric har agerat husets rosévin i sommarstugan i sommar medans Bonnet håller ställningen här hemma.
Taggar: Puycheric, Rosévin
Nobeldagen och nobelfesten är ett utmärkt tillfälle att fira med champagne. Jodå jag skålade med kungen även om jag satt framför tv:n. Det blev ett glas med Laruent Perrier Brut kvällen till ära.
På tal och champagne och festligheter så passar det bra med ett inlägg om hummer och champagne.
I höstas hade jag glädjen att få koka två nyfångade humrar. Leveransen kom ganska sent så vi bestämde oss för att nöja oss med att äta varsin klo och spara resten av humrarna att dela med barnen. Klorna serverades med smält smör smaksatt med en skvätt Pastis. Pastis är toppen att smaksätta t.ex gratinerad hummer eller såser till fisk med. Jag hade även turen att få ett antal nykoktakrabbklor ifrån min kollega som fiskade hummern. Varsin krabbklo fick därför göra hummerklon sällskap.
God mat kräver god dryck och jag har svårt att tänka mig en bättre dryk än champagne till hummer. En flaska Ruinart Champagne ifrån 1996 hämtades i källaren och avnjöts med välbehag till hummer och krabba. 1996:an finns förmodligen inte på systemet längre men väl en 2002:a som sägs vara väldigt bra.
Hummer avnjöts dagen därpå naturell med en papaya och pecorinoröra. Jag kokade hummer även förra året också men årets hummer blev mycket godare eller faktiskt helt perfekt. Jag är inte så förtjust i att man översaltar hummer och kryddar med förmycket dill så jag valde att minska på saltet en aning och tillsätta en fransk cider.
Att koka hummer:
2 ganska stora levande humrar
5,5liter vatten
1 flaska franska cider
1dl salt
2tsk anisfrön
1tsk dillfrön
- Koka upp allt utom hummern i en stor rymlig gryta med lock till.
- Lägg i hummern en i taget med huvudet först och sätt på locket och låt koka upp imellan.
- Låt koka ca 10min för en hummer på ca 800g.
- Lyft ur hummern och stäng av spadet. Ta ur en liter vätska och tillsätt iskallt vatten och låt spadet svalna något. Lägg i hummern igen när spadet är runt 70grader och låt hummern svalna i spadet. Vill man äta den direkt så låter man den bara svalna lite men vill man spara den till morgondagen så låter man den ligga kvar i spadet tills den ska ätas.
Ett tips: Det sägs att man absolut inte ska doppa fingrarna i spadet för att någon kemisk process startas som gör att smaken försämras.
Taggar: champagne, hummer, pastissmör, ruinart
Rosé är verkligen sommarens dryck. Varje år utses (mer eller mindre medvetet) en favorit hos oss och i år är det Réserve de Bonnet som får utmärkelsen.
En balanserad Rosé som inte är för inställsam. Passar utmärkt till det mesta grillat i solskenet.
Taggar: Réserve de Bonnet, Rosévin
Doften av jordgubbar är verkligen sommar. Ja för all del smaken och synen av dem också. Nu är verkligen tiden att frossa i dessa goda bär. Midsommar är jordgubbstårta och jordgubbar med grädde men sen är det fritt fram att äta gubbarna på alla de olika vis.
Jordgubbar doppade i choklad och kokos är en riktig läckerhet och passar strålande bra till ett litet glas med Andert Josef Beerenauslese. En perfekt kombination helt enkelt.
Beerenauslesen påminde en hel del om sautern med men med aningen mer syra. Det kan noteras att vinet passade utmärkt till en bit av den kraftiga osten Bredsjö Blå på ett bättre sätt än tidigare provad sautern gjorde.
Andra goda jordgubbstips hittar ni här:
Taggar: Beerenauslese, jordgubbar
Med inspiration ifrån en av min pappas goda rätter i påskas så fick jag en idé om en fräsch ceviche med lax, mango, koriander och lime. Utseendet kanske är lite mer tartarlikt tack vare den lite väl mogna avokadon som jag tillsatte men smaken var riktigt god och passade alldeles utmärkt till den goda champagnen, Billecart-Salmon Brut Réserve. Champagnen var förövrigt en angenäm bekantskap, lätt och elegant i smaken.
4 portioner:
- Skal ifrån ½ apelsin
- Saft ifrån ½ apelsin
- Skal ifrån ½ lime
- Saft ifrån 2 lime
- 3 msk rapsolja
- 2msk sweet hot chilisås
- ca 300g färsk lax
- 1 mango
- 1 avokado (inte förmogen)
- 1stort knippe färsk koriander
- salt, peppar
- 4 kokta havskräftor
- Blanda citrusskal, citrussaft, olja och sweet hot chilisås.
- Hacka koriandern grovt (spara några blad till garnering)
- Dela lax, mango och avokado i små bitar.
- Rör ner i vätskan och låt stå svalt i ca 3h.
- Smaka av med salt och peppar och garnera med kräftstjärt.
Rätten passar utmärkt som förrätt eller varför inte som ett litet läckert tilltugg till champagnen?
Taggar: Billecart-Salmon, ceviche, champagne, champagnetilltugg, förrätt, tilltugg till champagne
Stekt ankbröst är verkligen en favorit hos oss. När vi förra helgen hade besök av svåger med familj så bjöd vi på stekt anbröst med potatismos och en chokladig rödvinsås. Det blev riktigt riktigt bra.
Snitta försiktigt rutmönster på ankbröstens fettsida. Stek dem med fettsidan nedåt i het panna någon minut. Ställ sedan in dem i ugnen på 150°C (med fettet uppåt) och stek tills önskad temperatur (tror vi brukar ta ut dem vid 65°C). Efterstek gärna fettsidan nedåt i het panna för att knapra till fettet lite.
Chokladig rödvinssås:
- 2 små lökar
- 4 vitlöksklyftor
- 1 liten bit rotselleri
- 2 msk muskovado
- 4 dl rött vin
- 1 dl portvin
- 3 dl potatisvatten
- Sky ifrån stekningen
- ½dl hackad mörk choklad
- Hacka lök och vitlök och fräs på.
- Dela rotsellerin i mindre bitar låt dem dela grytan med löken och vitlöken.
- Håll på vin och portvin och muskovado.
- Låt kokaihop en bra stund
- Späd med potatisvatten
- Sila såsen
- Tillsätt sky ifrån stekningen av ankbrösten och smaka av med den hackade chokladen.
Såsen blir väldigt chokladig men passar fantastiskt bra till ankan.
Till ankan drack vi en flaska Irony 2007, en Pinot Noir ifrån Russian river valley i Kalifornien, som var en riktigt bra matchning. Ett riktigt gott vin förövrigt som kommer att inhandlas och drickas fler gånger.
Taggar: ankbröst, choklad, Irony, Pinot Noir, Rödvinssås, Russian River
Härligt det är fredag igen!
Denna fredag har vi en god bit Comté som väntar på oss men förra fredagen smaskade vi i oss en bit Tomme de Chèvre. Förra våren gjorde jag ett blogginlägg om en annan Tomme de Chèvre. De två må ha samma namn men de delar inte mycket mer. I butiken kunde man tyvärr inte svara på ursprunget för denna ost (eller rättare sagt så ville de nog inte ta sig tid till detta tyvärr).
Hursom helst så var denna variant inte bara en ovanligt vacker ost (för det var den verkligen) den var också en halvfast ost med krämig och rik smak. Kraftig och fyllig men ändå mjuk smak om man nu kan säga så. Jag kunde inte känna mycket av get i den. Den påminde mig faktiskt om en bondost som fick agera fredagsost i somras men om man skulle jämföra bredvid varandra skulle skillnaden säkert vara stor. Kanske är det den krämiga fylligheten som är lika. Torkade fikon gjorde sig utmärkt till denna ost.
Till osten dracks ett glas Chablis Saint Martin 2008. Det var gott till men ännu bättre kunde det kanske varit med ett kraftiga och något torrare vin till.
Taggar: Chablis, fransk ost, getost, Tomme de Chèvre
Reblochon är en ost med lång historia. Den sägs härstamma ifrån 1300-talet så man kan ju verkligen inte anklaga den för att vara ett nypåhitt. Osten produceras i Savoie nuförtiden men det sägs att den gjordes även i italienska alperna en gång i tiden.
Reblochon tillhör ostarna som kan bidra med starka odörer i kylen. Det är en lätt pressad ost gjord på den extra feta komjölken ifrån slutet av mjölkningen (åtminstone var det så ursprungligen).
Själv tycker jag att just Reblochon är en ost som blir förmycket om den är övermogen men denna gång var den perfekt, krämig och subtil i smaken. Smaken är smörig men ändå smakrik med lite stalliga toner.
Till osten drack vi en Gobelsburg Grüner Veltiner 2008. Ett frisk, kryddigt (toner av ingefära kan kännas om man anstränger sig) och aningen fruktigt vin som passade utmärkt till reblochon men som även gör sig bra till getost (provade till en getbrie och en lagrad holländsk hård getost) och ett riktigt bra sällskap till sushi.
En Chablis eller ej ekad Chardonnay borde vara ett bra alternativ som vin.
Taggar: fransk ost, Grüner Veltliner, Ost, pressad ost, Reblochon, vitmögel ost
Hösten och vintern är rödvinets tid. För visst längtar man lite mer efter rödvin en kulen höstkväll än mitt i sommaren?
Nåja nu drack vi rödvin i somras ockås och en av höjdpunkterna får väl sägas vara denna zinfandel ifrån A.Rafanelli winery i Dry Creek valley.
Min svåger hade fått tag i två flaskor av A.Rafanelli Zinfandel Dry Creek ifrån 2007 som han så snällt släpade med sig ifrån över atlanten i somras.
Vinet kan väl närmast beskrivas som en kraftig Zinfandel med kryddighet och mycket smak av körsbär och viol. Helt klart en riktig höjdar zinfandel.
Till vinet bjöd min pappa på en enastående lammfilé ( för övrigt den möraste filén vi smakat) med gräddsås, sparrispotatis och broccoli. En synnerligen bra kombination.
Taggar: 2007, A.Rafanelli, Dry Creek Valley, lammfilé, rödvin, Zinfandel
Pont l’Évêque är min absoluta favoritost. Visst finns det ostar som smakmässigt kan mäta sig med Pont l’évêque men det är något mer med Pont l’évêque. Vi har en lång historia ihop, osten följde oftast med i kylväskan hem ifrån bilresorna till Frankrike när vi var små och redan då var det en favorit.
Pont l’Évêque är en relativt smakrik kittost av komjölk ifrån normandie i frankrike. Osten har sägs ha anor ifrån medeltiden, fast då hette den Angelot.
Osten luktar härligt stall (gör inte alla riktigt goda ostar det?) och är mjuk men ändå fast om ni förstår vad jag menar. Det är alltid svårt att beskriva smaken på en ostmen förmig är detta en ost med mycket kittostsmak (kanske för att detta är sinnebilden för kittost för mig) med viss syra och aningen fruktighet. Skalet är ganska tjockt men inte hårt och har en aning beska som jag tycker balanserar osten perfekt.
Vi åt osten som den var med ett glas med Merlot, närmare bestämt en Screw Kappa Napa (98011 ) som passade alldeles förträffligt (klart över förväntan) till. Screw kappa napa imponerade annars inte speciellt på oss men till osten var det som sagt riktigt bra.
Taggar: fransk ost, kittost, Ost, pont l'eveque, Screw kappa napa
Le Rêve är en Blanc de Blanc ifrån Domaine Carneros i Napa Valley i Kalifornien. Det välrenommerade champagnehuset Taittinger är delägare i Domaine Carneros som också är ett av de få vinhusen i Kalifornien som tar fram mousserande vin enligt samma metod som champagne.
Har ni vägarna förbi Napa Valley någon gång så kan jag varmt rekommendera ett besök på Domaine carneros. Inte bara för dess goda viner utan även för det vackra slottet och dess omgivningar. Slottet är inspirerat av Taittingers egna Château de la Marquetterie i Champagne och är rätt maffigt.
Champagne är champagne och kan bara produceras i just champagne men Le Rêve är verkligen som en champagne med kalifornisk touch. Kanske lite mera insmickrande än vissa champagnesorter och den har inte riktigt samma fyllighet som många champagner har men smaken är rik och brödig med en aning päron i aromen. När jag drack de sista glaset så slogs jag av den tydliga doften av muskovado som inte alls känns i smaken. Ett fantastiskt gott mousserande vin!
Vi drack detta vin till bl.a. hummer med tryffelsmör. Vilket naturligtvis var riktigt gott!
Taggar: Blanc de Blanc, champagne, domaine carneros, Kalifornien, Le Rêve, napa valley
Fredag och dags för veckans höjdpunkt fredagsosten =). Ikväll ska vi njuta av den lokala osten Evert men det här inlägget handlar om några ostar vi åt i augusti.
Vi köpte tre italienska hårda ostar i ostbutiken i Mölndal i slutet av semestern (vilket är ett tag sedan vid det här laget):
- Monte Veronese Vecchio (en favorit i repris)
- Pasubio (möjligen Tisato)
- Pecorino di Fossa
Alla tre ostarna avnjöts först försig och sedan i samlad trupp tillsammans med en Tommasi Amarone.
Pasubio och Monte Veronese Vecchio
Pasubio som även såldes under namnet Tisato är en parmesanliknande ost som kommer ifrån Trentino i italien. Lite mjukare och sprödare än parmesan och möjligen lite sötare. Smaken hade lite av den knäckighet som jag finner så tilltalande hos Monte Veronese Vecchio och därför kändes det extra spännande att prova dem tillsammans.
Monte Veronesen känns dock aningen mer komplex i smaken och har lite mer toner av rostat kaffe.
Tommasi Amarone
När man har med italienska hårdostar att göra så känns det naturligt att dricka Amarone till.
Efter att ha blivit besvikna på Masi Amarone som vi tidigare tyckt varit så god så bestämde vi oss för att köpa en halvflaska Tommasi Amarone.
Detta vin är nästan svart i färgen och väldigt fylligt med smak av mörka bär (och viol om man frågar min man). Ett mycket gott vin som gjorde sig bra till Monte Veronese Vecchio och Pasubio. Pecorino di Fossa var tyvärr aningen för smakrik för vinet.
Till Pasubio provade vi även att dricka en Nils Oscar God Lager som faktiskt passade alldeles utmärkt till. Kanske skulle öl ha varit en bättre dryck även till Pecorinon.
Taggar: Fredagsost, hårdost, italienska ostar, monte veronese vecchio, pasubio, Pecorino di Fossa, Tommasi Amarone
Chateau Souverain kommer ifrån Alexander Valley i Kalifornien. Vi inhandlade flaskan under ett besök i Healdsburg våren -06 och den bär därav med sig en hel del goda minnen också.
Det första som slår mig när jag smakar på vinet är en tydlig smak av Kalifornien. Nu är jag ingen vinkännare och har egentligen inte några belägg för att det skulle ligga något i detta. Kanske är det minnet av resan eller kanske är det så att druvorna har en speciell karaktär.
Vinet är fruktigt med toner av sultanrussin och blåbär, fylligt som portvin men inte lika alkoholstarkt och heller inte lika sött. Ett riktigt gott vin som jag önskar att vi hade några flaskor till av.
Vinet drack vi till Bredsjöblå och bitar av Amadei och A-mano choklad. Lysande till båda faktiskt.
Taggar: Alexander Valley, californien, Chateau Souverain, portvin, rödvin, Syrah Port
-
Ayala Zero Dosage är samma som deras standardchampagne, med skillnaden att man inte tillsatt någon dosage (lite vin och lite socker) efter den första jäsningen. Resultatet blir ett knastertorrt vin där druvorna verkligen får bekänna färg, när man inte kan maskera med dosagen. Vinet har toner av gröna äpplen, en bra brödighet och lång, frisk eftersmak.
Om man bara skall ha en Champagne hemma är det kanske inte den här, eftersom den gör sig bäst tillsammans med mat, men om man vill ha en handfull olika Champagner hemma kan detta mycket väl vara en av dem.
Vi drack denna champagne till pilgrimsmusslor och kittosten
Langres vilket passade utmärkt. Möjligen tappade champagnen lite på mötet med osten men inte så att det störde.
Taggar: Ayala, champagne, Langres, Pilgrimsmusslor, zero dosage
chezsofia