Ost
Nu visas inlägg taggade med Ost.
En bit jarlsberg med hemlagad aprikosmarmelad och knäckebröd utgjorde veckans fredagsost. Sanningen att säga så slank det ner en liten bit camembert också men den var inte huvudnumret denna kväll.
Jarlsberg är en ganska mild men ändå smakrik hårdost med gamla anor ifrån vårt vackra grannland Norge. En norsk släkting till den franska Comtén kan man säga. Även om den är både mildare och krämigare än Comté så finns nötigheten och sötman där. Man ska inte glömma att det finns många goda ostar med gamla anor ifrån både Sverige och norge.
Aprikoserna och nötterna i marmeladen passade utmärkt till osten. Jag skulle kunna tänka mig att ett glas torr sherry till inte hade varit helt fel även om jag inte provat det. Sötman ifrån marmeladen gör det svårt med rödvin till men utan marmeladen passar det utmärkt med ett glas Ravenswood Zinfandel till.
Taggar: aprikosmarmelad, hårdost, jarlsberg, Ost, sherry, Zinfandel
Reblochon är en ost med lång historia. Den sägs härstamma ifrån 1300-talet så man kan ju verkligen inte anklaga den för att vara ett nypåhitt. Osten produceras i Savoie nuförtiden men det sägs att den gjordes även i italienska alperna en gång i tiden.
Reblochon tillhör ostarna som kan bidra med starka odörer i kylen. Det är en lätt pressad ost gjord på den extra feta komjölken ifrån slutet av mjölkningen (åtminstone var det så ursprungligen).
Själv tycker jag att just Reblochon är en ost som blir förmycket om den är övermogen men denna gång var den perfekt, krämig och subtil i smaken. Smaken är smörig men ändå smakrik med lite stalliga toner.
Till osten drack vi en Gobelsburg Grüner Veltiner 2008. Ett frisk, kryddigt (toner av ingefära kan kännas om man anstränger sig) och aningen fruktigt vin som passade utmärkt till reblochon men som även gör sig bra till getost (provade till en getbrie och en lagrad holländsk hård getost) och ett riktigt bra sällskap till sushi.
En Chablis eller ej ekad Chardonnay borde vara ett bra alternativ som vin.
Taggar: fransk ost, Grüner Veltliner, Ost, pressad ost, Reblochon, vitmögel ost
Förra fredagen avslutade vi middagen med denna lilla godbit ifrån Ostbitens gårdsmejeri. Osten heter Clara och är en vitmögelost med grönmögelkaraktär den har nämligen delat rum med sin släkting Evert.
Clara är aningen smulig i strukturen och inger en känsla av färskost. Det är dock en smakrik ost och är lite som en färskostvariant av Blue alp kan man säga.
Till osten drack vi Graham Quinta dos Malvedos ifrån 1998. Men jag hade nog föredragit något istil med Domaine Pouderoux eller Moscatel Setúbal som inte är fullt så alkoholstarkt.
En tråkig nyhet när vi nu pratar om ost är att Who Cut the Cheeze har stängt ner sin blogg. En blogg fylld med spännande, inspirerande och lärorika inlägg om ost har försvunnit ur bloggosfären. 
Taggar: Clara, evert, Ost, ostbiten
Vid Hishult i södra Halland ligger Holmana gårdsmejeri. Hit gjordes en av sommarens ostrelaterade utflykter. Ett charmigt litet gårdsmejeri med mycket stolthet. Här tillverkas smakrika ostar gjorda på opastöriserad ekologisk komjölk och så kan man fika gott på deras glasveranda.
Osten de är stoltast över och fokuserar mest på är Boels blå. Boels blå är en ost av roqueforttyp. Den är skarp i smaken och passsar väldigt bra med bra med fikonsylt. Den påminner lite om en kvibilleädel men med mjukare konsistens och mer balanserad eftersmak.
Boels vit är en ost som var lite svår att placera i något fack. Det är en ganska salt vitmögelost med mögelkanaler. Den påminner närmast om cambozola fast fastare och med en färskosttextur. Det är en ost med mycket smak, lätt syrlig men inte påträngande som går att äta väldigt mycket av.
Riktigt goda ostar båda två. Vi avnjöt dem i solnedgången med ett glas Moscatel de Setúbal. Ett minne väl värt att bära med sig genom vintern.
Taggar: Boels blå, boels vit, holmanagårdsmejeri, Ost, Ostturism
Pont l’Évêque är min absoluta favoritost. Visst finns det ostar som smakmässigt kan mäta sig med Pont l’évêque men det är något mer med Pont l’évêque. Vi har en lång historia ihop, osten följde oftast med i kylväskan hem ifrån bilresorna till Frankrike när vi var små och redan då var det en favorit.
Pont l’Évêque är en relativt smakrik kittost av komjölk ifrån normandie i frankrike. Osten har sägs ha anor ifrån medeltiden, fast då hette den Angelot.
Osten luktar härligt stall (gör inte alla riktigt goda ostar det?) och är mjuk men ändå fast om ni förstår vad jag menar. Det är alltid svårt att beskriva smaken på en ostmen förmig är detta en ost med mycket kittostsmak (kanske för att detta är sinnebilden för kittost för mig) med viss syra och aningen fruktighet. Skalet är ganska tjockt men inte hårt och har en aning beska som jag tycker balanserar osten perfekt.
Vi åt osten som den var med ett glas med Merlot, närmare bestämt en Screw Kappa Napa (98011 ) som passade alldeles förträffligt (klart över förväntan) till. Screw kappa napa imponerade annars inte speciellt på oss men till osten var det som sagt riktigt bra.
Taggar: fransk ost, kittost, Ost, pont l'eveque, Screw kappa napa
Förrra veckan fick jag äntligen möjlighet (och tog den) att besöka Örebros enda ostbutik Örebro ost. En trevlig liten ostbutik med viss tyngd på franska ostar vilket kanske inte är helt ovanligt. Jag hade bestämt mig för att det var kittost som gällde denna gång så det fick bli en liten Pont l’évêque, en bit Brebirousse (Brebis Rousse enligt butiken) och en bit Morbier (som kanske inte ska klassas som kittost men som är en av min mans favoritostar).
Brebirousse är en kittost gjord på fårmjölk som kommer ifrån Argental i Lyonregionen i Frankrike.
Ostens innanmäte är vitt utan struktur, kompakt men ändå mjuk och krämigt mild men ändå intressant. Smaken skriker inte kittost och fårostsmaken är distinkt på ett angenämt sätt. Aningen syrlig men väldigt god.
Till osten drack vi en Trimbach Riesling (se systembolagets 2639), ett torrt och ganska friskt vin ifrån Alsace. Detta var en oväntat lysande kombination iklass med den fantastiska kombon rosmarin cimbro och Amarone.
För den som inte dricker vin till så kan kombinationen med färska päron och Brebirousse rekommenderas.
Taggar: Brebirousse, brebis, Brebisrousse, kittost, Ost, Trimbach riesling
Förra veckan åt vi ytterliggare en ost, Per-Åke, ifrån vår närmsta ostmakare Ostbiten till fredagsost. Per-Åke är en ost som de själva hävdar är av camemberttyp, en vitmögelost helt enkelt.
Osten hade en härlig vitmögelyta med snygg textur och just detta exemplaret var välmoget, nästan rinnande i kanterna, allt tydde på att en god smakupplevelse. Per-Åke saknade helt den nötighet som jag förknippar med camembert och hade en syrlighet som jag snarare kopplar till en industribrie. Visst var det en god ost men jag har svårt att jämföra den med camembert.
Det verkar vara svårt för svenska ostmakare att göra goda vitmögelostar iklass med de internationella ostarna. Tillskillnad från grönmögelostarna där det finns flera riktigt riktigt bra. Kanske är det mjölken som är skillnaden men jag provar vidare och trots allt tycker jag att det är trevligt med de lokala ostarna. Det skänker lite extra känsla till ostintaget.
Till osten drack vi en god fransk cider, Cidre Dupont Reserve, vilket inte alls var fel.
Taggar: Ost, ostbiten, Per-Åke, svensk camembert
Vi försöker hålla helgluncherna enkla med t.ex. sill och smörgås eller som här kallskuret och tre sorters basiron ost Basiron Pesto, Basiron Röd pesto och en kryddigare variant (den i mitten). Lyxigt enkelt och super gott. Resterna av osten slank ner i matlagningen under veckan. Basironostarna är smakrika och mycket goda.
Taggar: Basiron, Basiron pesto, basiron röd pesto, kryddig basiron, Ost, plockmat
Ostbiten har härligt svenska namn på sina ostar. Tekla, Barbro, Snöboll och Evert med flera är alla namn på ostar ifrån detta lilla gårdsmejeri.
Evert är den senaste i skaran att få dyka upp som fredagsost hemma hos oss. Det är en grönmögelost med en tydlig grönmögelostsmak (om man kan säga så) med viss syra.
Som jämförelse med mer kända ostar skulle jag säga att den är som en Kvibille ädel med mer nyanser. Helt klart favoriten ibland ostbitens ostar såhärlångt. Som så många grönmögelostar så passar även denna utmärkt till knäckebröd och hemgjord plommonmarmelad.
Till osten drack vi en Muscatel de Setùbal, vilket passade bra.
Taggar: evert, grönmögelost, Ost, ostbiten
Vacherol är en mild ost med nötig nästan lite syrlig smak. inte helt olik Portsalut men något krämigare i konsistensen. Det är en snäll men god ost.
Osten tillverkas av President i frankrike (möjligt att det finns fler producenter) men den tycks inte säljas i frankrike. Säljs den bara i sverige kan man fråga sig eller säljs den under annat namn på annat håll?
Vi drack ett glas av Domaine Guy Mousset till Côtes du Rhônes 2006. Vilket visade sig vara en riktigt bra kombination.
Taggar: côtes du Rhônes, Ost, Vacherol
Äntligen går det att blogga igen. Mitt bloggande har de senaste veckorna legat nere medans bloggsida.se har bytt server och fixat en massa.
Efter en paus känns det bra att börja med ett ostrecept. Kanske är detta receptet så dekadent det kan bli men fantastiskt gott. En rustik, höstig liten rätt.
- 1 äpple
- 1 camembert
- Lite socker
- ½ dl hasselnötter
- Värm ugnen till ca 175°C.
- Lägg osten på en plåt med bakplåtspapper.
- Kärna ur och skiva äpplet tunt.
- Täck ovansidan av camemberten med äppelskivor
- Hacka nötterna grovt och strö över.
- Strö lite lite socker över och ställ in i ugnen ca 5minuter (man ser när osten börjar bli tung nertill).
En annan variant om man inte vill äta upp en hel camemert är att skiva äpplen och lägga i en liten form, förvärma dem lite i ugnen och sedan lägga på några skivor ost och lite nötter och sätta in dem lite kort i ugnen.
Taggar: äpplen, camembert, Ost
Pecorino di Fossa är en italiensk getost som lagrats i gropar (Fossa betyder grop på latin) inlindade i linnesäckar i ca 100 dagar. Denna pecorino är en mycket stark fyllig ost som är mjuk med lite grynig i konsistensen. Den påminner en hel del om cimbro men är starkare.
Med minnet att cimbron var så fantastisk tillsammans med Masi Amarone så besämde vi oss för att dricka Amarone till men ack så besvikna vi blev. Vinet kändes blaskigt kanske var osten helt enkelt för stark.
Vi provade med några olika tillbehör till dels en reducerad balsamico och dels en champagne honung. Honungen var förträfflig till men även balsamicon gick an.
Reducerad Balsamico
- 1dl balsamvinäger
- ~1msk honung
- maizenamjöl
- Häll balsamvingäger och honung i en kastrull och reducera till hälften (syran i vinägern ska ha dämpats rejält).
- Red av med maizena mjöl.
Servera med fördel till ostar av parmesantyp.
Taggar: Amarone, honung, Ost, pecorino, Pecorino di Fossa, Reducerad balsamico
Veckans fredagsost förvandlades till en lördagsost av olika anledningar men det viktiga är ju att et blir ost 
En enkel President Saint Maure getost tillsammans med crostini och blåbärsmarmelad smaksatt med rosmarin. Det var verkligen en perfekt kombination och kräver därför sitt eget inlägg.
Denna lilla crostini med getost och blåbärsmarmelad gissar jag skulle vara perfekt tillsammans med champagne eller något torrt gott mousserande vin alternativt ett vitt vin kanske en sauvignon blanc eller chablis.
Taggar: blåbärsmarmelad, champagne, champagne tilltugg, getost, kanapéer, Ost, tilltugg till champagne
Det är något speciellt med den här ostbutiken i Helsingör. Det är inte bara den starka doften av danska ostar det är även atmosfären och ett minne av svunna tider när kronan var stark och resorna till Helsingör var många.
Inne på Lynhjems ost finns det ost för alla smaker alltifrån cheddar och morbier till smaksatta färskostar och kraftfulla danska ostar. Jag ställer mig frågan hur sortimentet har utvecklats under åren om det är mer lokala ostar eller om utbudet kommer ifrån fler länder och hur är det med de svenska ostarna?
Regnet öste ner när vi var i Helsingör i somras och tyvärr hade jag ingen kylväska med mig men en snabb visit inne i affären unnade jag mig.
Det har endast blivit en dansk ost på bloggen hitttills och det är Svarta Sara, se länk nedan.
Svarta Sara
Taggar: helsingör, Lynhjems, Ost, Ostturism
Efter besöket på Bredsjö i början av semestern så avnjöt vi naturligvis en del ost därifrån. Bredsjö Blå finns med olika lagringslängd, 3-månader, 1 år och 2 år. Vi köpte med oss 1-årig och 2-årig (+ bredsjö hård och salladsost) hem och avnjöt tillsammans lite hällebörd och gott vin.
Det är lustigt att när man smakar den 1-åriga så tycker jag att den är fantastisk, krämig och kraftfull men bredvid den 2-åriga så får man en känsla av färskost när man smakar den yngre. Kontentan av jämförelsen är att den äldre är saltare och kraftigare i smaken medans den yngre är mer balanserad men något syrligare. De är både väldigt goda dock.
Smakrika ostar som bredsjö blå gör sig bra med hällebröd eller gott knäckebröd. Denna gång åt vi bredsjös egna hällebröd och lite egen plommonmarmelad till. En lysande kombination.
Vi hade en liten slatt Sautern stående som vi provade till, men ostarna är så kraftfulla att Sauternen inte riktigt klarar av mötet.
Istället bestämde vi oss för att öppna ett vin av portvinstyp som legat en stund i källaren närmare bestämt en Chateau Souverain, Syrah Port. Detta vinet passade alldeles förträffligt till de goda ostarn ifrån Bredsjö.
Taggar: 1-årig, 2-årig, Bredsjöblå, grönmögelost, Ost, portvin, Sautern, Syrah Port
